Under våren har jag flyttat och successivt minskat mina ägodelar. Att skala ner frigör yta och tid. Det känns rätt att vårda livskvaliteten. Men vi behöver också vårda det liv vi lånar av kommande generationer. I april började jag därför veckohandla med principen att nio av tio varor skulle vara från Europa. Ja allra helst närodlat men så funkar inte mitt liv i praktiken just nu. Dit har jag långt kvar. Mitt utomeuropeiska kaffe och te klarar jag dessutom inte att avstå från. Men det är i alla fall märkt ”Organic” och ”Fair trade”. Två varor på minussidan men det blir ändå nio av tio rätt. Det borde egentligen inte vara ett problem att äta mer klimatsmart. Bara några få generationer före oss var ekologiskt och närodlat självklart. Sedan vande vi oss vi allt mer exotiska varor. Att backa är alltid svårare än att resa framåt. Vi söker därför hela tiden lösningar för att behålla det vi uppnått. Människan har överlevt genom sin förmåga att anpassa sig till nya villkor. Men nu måste vi bromsa innan villkoren blir vårt avslut. Framtiden ligger i våra händer.
