En krönikör skriver om vikten av att dö-städa. Att röja undan och skala ner så att efterlevande slipper en massa jobb. Jag funderar istället på hur vi prioriterar i livet här och nu. Om vi lever mer minimalistiskt tär vi mindre på jordens resurser, vi slipper dö-städa och frigör tid.

Ibland kommer insikten om ägandet som en ovälkommen inkräktare. Själv har jag haft flera parallella boenden för att få privatliv och yrkesliv att fungera. I februari gick allt att synka till en adress. Skala ner blev en praktisk verklighet. När alla tillhörigheter landade i en bostad blev det uppenbart att flera exemplar av allt inte behövdes. Under två månader har jag prioriterat och rensat ut. Flera humanitära organisationer har fått allt överskott av god kvalitet. Idag är jag i mål. Allt är uppackat och sorterat. I påsk börjar min minimalistiska period med färre resor och bara en bostad. Nu är frågan hur jag ska prioritera min tid. Börjar med att ta fram penslar, färger och akvarellpapper.

Akvarellblock, färg och penslar.

En tanke kring ”Skala ner”

Kommentarer är stängda.

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse som användare samt för att säkerställa webbplatsens funktioner och tjänster.  Veta mer