När tid blir en bristvara har något gått fel. Dygnet har 24 timmar för alla. Varken mer eller mindre. Ändå har många ont om tid. Jag fick det också nu i januari. Det fick mig att stanna upp och fundera.
En period hade jag verkligen fullt upp. Min partner var bortrest vardagar. Dagarna fylldes av två skolbarn, deltidsjobb, universitetsstudier, styrelseuppdrag i AB, egenföretagare, mindre jordbruksfastighet med smådjur och tre jakthundar. Ändå fanns tid att träna på gym och jogga.
Nu har jag inte hälften så mycket i kalendern, vuxna barn och bara ett djur. En hund på drygt 2 kg. Ändå känns det som fullt upp. Inser att det helt enkelt beror på att jag inte behöver planera och prioritera. Jag har inte tidsbrist det är brist på struktur nu när kalendern inte är fullbokad.
Ser ut på en vacker vinterdag. Ska ta en promenad med lilltassen i vintersolen och lovar mig själv mer struktur. Tid är inte bristvaran.
