Så invigs OS i Paris efter många års förberedelser. Alla moment har övats till perfektion, poliser och avspärrningar är på plats, glädje och protester. Men så händer det. Ett misstag. Det som inte får ske.
Alla har vi situationer och ögonblick vi önskar radera från alla närvarande. Före mobiltelefonerna fanns i alla fall en möjlighet att de skulle blekna bort. I bästa fall helt glömmas av andra. De egna minnet av pinsamheter brukar tyvärr finnas kvar som en mental tatuering. Men då fanns i alla fall inga repriser.
Det pinsamma händer i Paris trots all övning. OS flaggan hissas upp och ner. I regnet hänger den mest och döljer missen temporärt i bild. Men antalet media som kan visa repriser av ögonblicket är enormt. Den som lyfte fel hörn eller vek flaggan annorlunda än tidigare har fått ett livslångt minne. Jag hoppas den personen inser att ingen människa någonsin har varit eller är felfri. Det är så att vara människa. Ibland blir allt rätt, nästa gång sisådär och ibland oförglömligt. Både på ett positivt eller negativt sätt.
Jag noterar inte incidenten. Det är media som lyfter den till mitt medvetande. Något som jag definitivt ser är kläderna. Vissa står i kreationer som är riktigt vackra. Ibland med en poncho som skydd. Det är en blandad kompott. Länder med snygga kläder fastnar i minnet. Övriga är ointressanta. Tiden går och så kommer Sverige i bild. De som ansvarar har definitivt inte anlitat någon svensk designer. Med världen som skyltfönster väljer man något helt annat. På hemsidan sok.se beskrivs kollektionen som ”enkel, vacker och sofistikerad – och passar perfekt i den eleganta parisiska miljön”. Jag använder andra ord.
