Så har dagstidningen testat stadens semlor. Bageriet som har konditori i min stadsdel fick högsta betyget. Själv har jag aldrig haft sug efter sötsaker men gick ändå in i butiken. Lyckligtvis fanns en miniversion av semlan så nu har jag fått min nyfikenhet stillad. Dagens positiva upplevelse.
Samtidigt känner jag en stor sorg. Anfallskriget är nu inne på år tre. Som vårdnadshavare åt tre ungdomar från Ukraina är situationen under mitt skinn. Tänker också på min bortgångne far. Som tonåring stod han vid älvstranden och såg sina finska vänners hembygd brinna. Det var under andra världskriget. Han blev officer och ägnade hela sitt liv åt vårt militära och civila försvar. Nu följer jag ett krig genom de ukrainska ungdomarnas situation. Mitt liv har inte varit rosenrött men det har varit förskonat från krig i närområdet. Jag har sluppit det som min far och ungdomarna från Ukraina tvingats uppleva. Är tacksam att få vakna frisk och leva i fred. Att slippa oro för mitt hem och det jag behöver i vardagen. Jag har till och med lyxen att välja den mest prisade semlan bara för att jag vill.
