Ikväll är vi svenskt blågula, i alla fall vi som gillar fotboll. Vi är mentalt med den gula väggen på läktaren. Nyss var det friidrott. Då var jag tillräckligt mycket svensk för att stiga upp mitt i natten. Åtminstone en natt. Då blev det VM-guld och rekord. Aldrig förr har jag tagit ett nattpass för den grenen i friidrott. Men nu finns en unik förmåga som hittills alltid bjuder på show. Ikväll är det EM-nivå och damlaget i fotboll måste prestera på topp. Återstår att se hur det går.
Att ha en nationell identitet känns bra. Jag är beredd att försvara den. Men jag ber att jag aldrig behöver hamna i samma situation som ukrainare. Att försvaret sker med livet som insats. Personligen skulle jag ta kampen för alla barn och framtida generationer. Men helst vill jag slippa. Min beundran för det ukrainska folkets insats är enorm. Må alla goda makter stödja deras heroiska kamp.
