Varje dags utmaningar ger lärdomar som utvecklar oss som personer. Något händer hela tiden. Ibland så alldagligt att minnet snabbt raderar det. Andra gånger skapas en outplånlig tatuering av något vi helst vill glömma. Olyckor, svår ohälsa eller dödsfall i vår närhet. Vi kan fundera varför det hände eller varför just den personen drabbades. Men det man inte kan påverka och det svar man saknar förändrar inget. Det som skett är historia. Det är bara att acceptera.
Sedan finns det personer som är säkra på att ha svar på allt. Det egna livet har tydligen sammanfört all klokskap till just dem. I deras tillvaro finns inga obesvarade frågor. De har åsikter om allt och alla. Inget område är tabu. I digitala medier kritiserar de hur folk ser ut och vad de gör. Sedan kan vi andra fundera vad som ger dem rätt att vara respektlösa. Det är en fråga jag inte funnit svar på. Men det är även ett beteende jag vägrar att acceptera.
Frågan är varför de väljer att lägga sin tid på att kritisera andra. Kanske är det egna livet så innehållslöst och trist att digitala medier är det enda sällskapet. Något annat svar kan jag inte komma på. För vi andra är ju upptagna med att leva livet med alla dess svängningar mellan mörker och ljus.
