Vanligtvis funderar jag på morgonen kring mitt liv och världen vi lever i. Men kvällssolen väckte mer tankar än de som kom när jag vaknade. Med blicken mot den vackra horisonten kommer livets essens i fokus. Meningen med vår tid på jorden. Allt som lever har en begränsad livstid. Till och med den vackra kvällen försvinner i natten men en ny morgon föds i gryningen. Jag kan inte förklara varför mina akvareller den sista tiden varit gryningsbilder. Kanske vill mitt undermedvetna signalera vikten att glädjas varje dag. Att jag ska fortsätta känna tacksamhet över att vakna frisk och lycklig. På ett ögonblick kan hälsan förändras. Eller hela livet som i Ukraina. Oavsett hur dagen varit är jag lyckligt lottad som kan sitta och se den fridfulla kvällshimlen.
