Vädret vände. Vårvärmen försvann och kall snöblåst kom. Det råder kyla ute. Min kropp och knopp protesterar. Båda hade redan hälsat våren välkommen. Samtidigt protesterar nästan en hel värld mot det som sker i Ukraina. Det är ett uppror som inger respekt. Åtminstone hos alla utom krigsherren och hans ja-sägare. Just nu är hela tillvaron kall. Det enda som kan bromsa kylan är medmänsklighet och kärlek. Att hoppas på värme genom fred känns avlägset. De anfallna förväntas kompromissa bort sin självständighet som land. Som om död och ödeläggelse inte är ett tillräckligt offer på fredens altare. Kylan har en kall hård hand som nyper hårt både i kinder och hjärta.

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse som användare samt för att säkerställa webbplatsens funktioner och tjänster. 

Upptäck mer från Anitas balkong

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa