De flesta försöker, verkligen försöker, göra det dem kan för att vi ska komma ut ur coronadiktaturens begränsningar. Det är inte lätt när hela tillvaron förändras utan att personen tagit ett eget beslut. Vissa har svåra utmaningar ekonomiskt, fysiskt eller psykiskt. Ibland allt på en gång. Många är mentalt utmattade och lider svårt av social uttorkning. Några dricker lite för mycket mot torkan. Andra beskriver en nedstämdhet som övergått i en depression där vaccin är enda ljusglimten. Men dem kämpar på. Sedan finns det dem som lägger sin kraft på att kritisera andra och särskilt vissa makthavare. Personer som inte bidrar med annat än klagomål på det som varit. Inga konstruktiva lösningar eller eget arbete mot pandemin. Det som varit kommer att utvärderas men först ska kampen vinnas. Klagovisor om dåtid stoppar inte pandemin, det är enbart en luftförorening som drabbar omgivningen.
Väntsal
Du talar med pondus
underminerar andra
vet alltid bäst själv
en resa av livsgärningar
är livet från gryning
till sista skymning
i livets slutliga väntsal
kommer allt du givit åter
både det goda och onda
vem väntar på dig
är det Sankte Per
eller Svarte Petter.
