Det är förunderligt hur dofter lyfter minnen. De knyter ihop nutid med dåtid blixtsnabbt. Som en doft på bussen igår. Jag trodde personen bakom mig åt en godis som jag gillade som barn. Doften svepte in och minnet av smaken blev lika intensiv som om jag haft den i munnen. Några hållplatser senare kliver kvinnan upp för att gå av. När hon passerar inser jag att godisdoften är hennes parfym.
Luften vi andas kan blanda nutid och dåtid på gott och ont. Den kan förmedla både fina minnen och mardrömmar från vårt förflutna när vi färdas i både tid och rum.